Mordet på Haitis president utfördes av den colombianske legosoldaten Victor Pineda! Hans vapenbröder berättar hur det gick till

 

Ett antal av de tillfångatagna colombianska armésoldaterna som prostituerade sin kunskap om kriget till högstbjudande och deltog i mordet på en statschef.

Mordet på Haitis president utfördes av den colombianske legosoldaten Victor Pineda! Hans vapenbröder berättar hur det gick till

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2021-08-19 / Den colombianska tevekanalen Noticias Caracol fick tillgång till 15 timmars bandade förhör med flera av de 28 colombianska legosoldater som deltog i mordet på Haitis president Jovenel Moïse. Av de 15 timmarna bandningar komprimerade kanalen en video som sammanfattas i 23 minuter som publicerades igår. Där framkommer vem som höll i vapnet som avlossade tolv kulor mot president Moïses huvud.

I videon [1] har Caracol gjort en grafisk intressant rekonstruktion om hur de colombianska kommandosoldaterna gick till väga i sitt betalda ”uppdrag”. Flera av dem har lång erfarenhet från de colombianska specialstyrkornas insatser mot den colombianska gerillan. De 22 colombianska armésoldaterna hade kontrakterats av en legoknektsfirma med huvudkontor i Miami, USA.

 

”Mörda alla”!

Men här handlade det om att inta ett presidentpalats och verkställa ett mord på en statschef, fjärran från den colombianska djungeln. Ett uppdrag som kanske har tusentals B-kopior i Hollywood. Men här var det blodig verklighet.

Enligt legosoldaterna gav Joseph Badio, en före detta tjänsteman på Haitis Justitiedepartement ordern till den colombianska armékaptenen German Rivera, alias `Mike´, ledare för den colombianska kommandogruppen, att mörda alla. ”Han sa att han var tvungen att döda alla (...) polisen, presidentens säkerhetsgarde, alla i huset måste dödas”.

`Mike´ delade ut orden till de 22 colombianska militärerna, vilket sammanfattades av armélöjtnanten Jheyner Carmona Florez i sitt vittnesmål:

– Mike sa att det var dags att gå in och döda alla, det var dags att döda alla poliser! Om det även fanns ett husdjur, `döda husdjuret´, för det fick inte finnas några vittnen. De hade först påstått att . . . . att (presidenten) skulle arresteras, ja, men Mike sa till oss att det var nödvändigt att `klippa´ presidenten.

Victor Pineda, den colombianska armésoldaten som utpekas som bödeln av mordet på Haitis president, Jovenel Moise.

Om detta är en efterhandskonstruktion för att rädda skinnet, vet vi inte. Men den beskrivna händelsen och dess förlopp bekräftar att militärer som säljer sig för några judaspengar är beredda till allt, även att mörda en statschef.

Dessa legosoldater hade gjort upp med flera maktmänniskor, såväl i Haiti som i Miami, där legoknektsfirman har sitt säte. Den 7 juli befann sig kommandogruppen i huset i Puerto Príncipe hos maffiamannen Jaar Rodolfhe, alias Dodof, som delade ut de vapen som kom att användas i och kring presidentpalatset denna natt.

 

DELTA-Kommando

Colombianerna delade upp sig i fyra grupper med fem militärer i varje. Var och en av de drygt 20 legosoldaterna hade specifika uppgifter.

Gruppen avgick vid 1-tiden på natten den 7 juli i sex fordon. Till deras sällskap hade två USA-haitier sällat sig, Joseph Badio och James Solages, USA-medborgare.

Cirka 80 meter innan palatset utsattes de för eldgivning. Men de erfarna colombianska militärerna avväpnade poliserna i likhet med ytterligare tre beväpnade vägspärrar. Men en dörr i porten till presidentpalatset stöd öppen efter att de med slipmaskin försökt skära upp porten.

Inne i palatset säkrades våning för våning av kommandogrupperna. I den första våningen upptäckte de 4-5 poliser som låg med ansiktet mot golvet och händerna i nacken och bad om att inte bli skjutna. De skonades och bakbands.

Ett Delta-Kommando befann sig redan på andra våningen som genomsöktes i jakten efter president Jovenel Moïse. Deltakomandon kallas också ”Rambo-kommando” i folkmun i Colombia och sätts in direkt från arméhelikoptrar, oftast nästan direkt i anslutning till något gerillaläger. De anses vara arméns bästa elitsoldater från specialstyrkorna.

Den andra våningen och presidentparets sovrum dit de sex legosoldaterna anlände. Armésoldaten Victor Pineda gick in och avlossade tolv skott som dödade presidenten och allvarligt skadade hans hustru.

Tolv skott dödade presidenten

Legosoldaterna Yepes, Pineda, Romero och Capador slog in dörren till president Jovenel och hans fru Martine Moïse. Mitt i gråten av hans fru sköts presidenten med 12 skott medan hans fru tog emot flera skott i magtrakten och armen, men överlevde mirakulöst.

Till åklagarna svarade legosoldaten Naiser Franco på frågan vem det var som avlossade de dödande skotten mot Moïse:

– Jag vill att ni bara skriver ett efternamn på pappret och därefter undersöker om det är sant eller inte: (Victor) PINEDA!

Enligt vittnesmålen från de närvarande colombianska legosoldaterna gick Pineda in med sin M4-karbin och avlossade 12 skott mot president Jovenel Moïse.

¡”MISION CUMPLIDA”!

Uppdraget var fullbordat.

 

Legoknektsföretagets miljonvinst

Återstod tre uppgifter som hade ålagts den colombianska legostyrkan av CTU Security, legoknektsfirman i Miami som hade kontrakterat colombianerna:

1.   Arrestera presidenten, en order som senare ändrades till avrättning.

2.   Beslagta presidentens alla dokument. Riva ner och föra med sig säkerhetskamerorna och hela dess utrustning i palatset. Därmed skulle den framtida utredningen om männen bakom presidentmordet försvåras.

3.   Enligt uppgifter skulle presidenten förfoga över en kontantsumma på 18-45 miljoner dollar. De fann två resväskor fulla med vad som förmodades vara sedlar. Summan skulle vara CTU:s ”vinst på jobbet”, en del skulle betala colombianerna.

Resten av historien är känt. Det blev inget ersättande på presidentposten av en självutnämnd haitisk kuppmakare. Colombianerna blev totalt övergivna, inklusive av Legoknektsföretaget i Miami, USA som leds av en annan colombian, Arcangel Pretel.

Inte ens USA-ambassaden backade upp

Den militariserade haitiska polisen hade anlänt till platsen med pansarvagnar och blockerat utfarten. Colombianerna besköts med allt, inklusive handgranater. De flydde över muren till den taiwanesiska ambassaden samtidigt som de fick lugnande men falska besked av sina uppdragsgivare.

Armélöjtnanten Jheyner Carmona säger i vittnesmålet:

– De (CTU) påstod att ”USA-ambassaden har börjat agera för att få ut er och hämta er. . . de har en massa USA-soldater som är på väg”, men icke.

I gryningen efter cirka 32 timmar efter mordet på presidenten gick haitiska polisstyrkor in på ambassaden och fann colombianerna i ett rum.

Colombianernas Rambouppdrag hade gått till ända.

[1] 

https://noticias.caracoltv.com/informes-especiales/asi-mataron-al-presidente-de-haiti-mercenarios-colombianos-confiesan-como-fue-el-magnicidio

 

 

Tre månader efter jordbävningen den 12 januari 2010. FOTO: DICK EMANUELSSON

Rebellnationen Haiti ska stå på egna ben

 

Vilka reella möjligheter har det haitiska folket att bryta med den nykoloniala modellen och skapa ett nytt Haiti där den vanlige medborgaren dras in i utformningen av sin egen framtid? frågar Flammans DICK EMANUELSSON i sitt första reportage från Haiti.

PORT-AU-PRINCE / När jordbävningen skakade Haiti den 12 januari 2010 strömmade solidariteten till från hela världen. Medan Latinamerika och Karibien skickade livsmedel, tält, filtar, mediciner och Kuba ytterligare 700 läkare, skickade USA 15.000 marinsoldater. Fyra stora krigsfartyg och stridsflyg ockuperade Port of Princes hamn och flygplats. Det gjorde att franska och andra hjälpfartyg inte kunde angöra hamnen under två dagar vilket fick till följd att haitier avled av sina skador.

Den dystra kommentaren fäller Camille Chalmers, ekonom, sociolog och ordförande för den Haitianska Plattformen för en Alternativ Utveckling (Haitian Platform advocating alternative development, PAPDA) när Flamman träffar honom i huvudstaden. PAPDA är ett nätverk för den haitiska folkrörelsen.

DET ÄR LÖRDAG OCH marknad på flera platser i Port-au-Prince vilket gör att trafiken står still i den 40-gradiga hettan. Men jag har följt rådet från kamraterna på det Haitiska LO, där jag tältar tillsammans med ett hundratal från CTH, Haitis LO, att leja en MC-kille. Med honom reser jag runt i huvudstaden i ett par dagar för att filma och dokumentera den värsta förstörelsen jag har sett som reporter i Latinamerika.

En tunn kvinna i en öppen badrock går naken som i trance mot trafiken och min MC-ordenans Olevy Jeantus säger att det är en allt vanligare syn i huvudstaden. De fysiska skadorna ser man i form av människor med amputerade armar, ben eller andra skador. Men de psykiska trauman i massomfattning som jordbävningen orsakade är nu ett stort medicinskt och socialt problem, tillägger läkaren Patrick Dely.

– Många människor har psykologiska problem. Du ser och hör dem när de går omkring och talar för sig själva och många reagerar på icke adekvat sätt. Jordbävningen har lämnat djupa spår och sår och med tiden kommer dessa problem att förvärras.

HAN ÄR EN AV 700 unga fattiga haitier som har utexaminerats vid den Latinamerikanska Medicinska Högskolan (ELAM) i Havanna. Han befann sig på Kuba för en fort- och specialistutbildning när jordbävningen på Haiti ägde rum. När han såg TV-bilderna från katastrofen strömmade tårarna fram.

– Jag sa för mig själv; om jag lever så är det för att mina landsmän behöver mig. Jag kan inte sitta här och dränka mig i tårar utan måste bege mig till Haiti för att bistå mitt folk.

Vi svettas kopiöst under presenningen som utgör ett tak för massor av tält i de kubanska hälsovårdsarbetarnas läger i Port-au-Prince. De har upprättat ett läger vid det gamla militärsjukhuset som redan innan jordbävningen hade tagits över av de 700 kubanska läkarna och övrig sjukvårdspersonal. De var och är en etablerad institution som alla haitier känner till. Inte så konstigt eftersom 70 procent av den allmänna sjukvården i Haiti låg under den kubanska hälsovårdsbrigadens ansvar innan tragedin den 12 januari i år. Med jordbävningen anlände ytterligare flera hundra kubanska läkare, men också en brigad av latinamerikanska läkare som hade utbildats på ELAM.

– En sak är att se tragedin på TV. En annan är att uppleva den rent fysiskt. Det handlar om platser där du som liten grabb lekte och växte upp. Dörrar där du gick in i hus där du hade vänner men som inte längre finns. Min skola där jag studerade är puts väck.

Han hade bara tre veckor kvar av sin fortbildning när jordbävningen inträffade och för kubanerna var det mer eller mindre en ”naturlag” att snabbt bege sig till Haiti.

– Att arbeta tillsammans med dem som har utbildat mig var ett privilegium under en smärtsam ”praktik” som naturkatastrofen orsakade mitt land, sammanfattar han medan den kubanska salsan denna lördagseftermiddag hörs allt starkare.

Camille Chalmers, med de fattiga bostadsområden från huvudstaden Puerto Principe i ryggen, de som mirakulöst klarade sig bättre än de rikas hus i centrum. Foto: Dick Emanuelsson.

DET FÖRSTA PLANET med hjälp efter katastrofen kom från Venezuela. En halvtimme senare landade kubanerna. Alla jag talar med menar att hjälpen från de fattiga länderna i Karibien och Sydamerika överträffade allas förväntningar. Särskilt med tanke på dessa länders egna ekonomiska problem har förvärrats än mer av den internationella krisen, menar Camille Chalmers. Han gör en svidande vidräkning med stormakternas ”dubbelspel och hyckleri” i Haiti.

– Imperialismen är en verklig dominerande kraft här. De har utövat all sin makt sedan inledningen av 1980. För den haitianska ekonomin blev den mycket destruktiv. Vi förlorade 800.000 arbetstillfällen och bands upp i ett nytt beroende till USA-marknaden. Över 52 % av de viktigaste basvarorna importerades från USA trots att den haitianska bonden kan producera samma varor. I dag är samma bonde exkluderad från den haitianska marknaden av de transnationella bolagen som har tagit över stor del av denna marknad, hävdar Chalmers.

USA:s projekt för att dominera Haiti tolkas och illustreras också genom utnyttjandet av billig arbetskraft, fortsätter Chalmers.

– De utnyttjar konsekvenserna av den ekonomiska utarmningen som vi är ett offer för och som återspeglas på företagen (maquilas) i de så kallade fria skattezonerna. I klartext vill de förvandla Haiti till en bas för skattefria zoner, utnyttja en superexploaterad arbetskraft som i gränstrakterna till Dominikanska republiken producerar textiler för export till USA men där företagen betalar miserabla löner. Detta är modellen som USA försöker påtvinga Haiti. Tillvägagångssättet är att via olika frihandelsavtal slå sönder det haitianska jordbruket vilket framtvingar en migration från landsbygden till städerna. Där har fattiga människorna inte någon annan utväg än att acceptera vilka arbeten som helst.

CAMILLE CHALMERS MENAR att trots den obegripliga tragedin den 12 januari i form av mänsklig och materiell förstörelse, finns det nu en möjlighet att bygga ett nytt demokratiskt Haiti. Där måste andra relationer upprättas mellan staten och folket men motståndet och motståndaren är inte vilka som helst.

– Vi är vittne till en mycket stark offensiv från USA som också vill utnyttja 12 januari för att förstärka sin offensiv för en ny strukturell modell i Haiti. Den innebär fortsatta privatiseringar av den offentliga sektorn eller statliga företag. En total nedmontering av offentlig utbildning, sjukvård och stöd till jordbruket. Detta får bara sex procent i anslag från nationalbudgeten medan 50 procent av befolkningen lever på och av landsbygden. Men denna strukturella modell har mötts av ett mycket starkt motstånd och vi, PAPDA, arbetar hårt i allians med arbetare, bönder, kvinnor, ungdomar för att förändra situationen. Vi accepterar inte det projekt för återuppbyggnad som stormakterna har dragit upp och bestämt och som Världsbanken genomför via oacceptabla författningsvridiga mekanismer. Landet förlorar hela sin nationella suveränitet, den haitiske aktören är helt utanför scenen.

Chalmers och PAPDA:s mål är att skapa ett helt annat projekt som aktivt drar in befolkningen och genomför genomgripande strukturella förändringar. Dessa ska bryta med det traditionella beroendet, exkluderingen, en modell som bara satsar på exportmarknaden men glömmer den lokala.

– Inom de närmaste månaderna kommer vi att utlysa ett Folkens Parlament som ska lägga fram ett kollektivt svar på den nuvarande politiska och sociala situationen där vi i grova drag definierar det land vi vill bygga. I sammanfattning; ett land som är till för alla, som bryter med det traditionella beroendet, ett fritt och oberoende land och som förenas med fosterlandets grundare 1804 då de reste sig mot slaveriet och kolonialismen och sa att alla är lika. Därför är detta år, 2010, oerhört viktigt för oss eftersom det är 200-årsjubiléet för självständigheten för många latinamerikanska nationer. Vårt motto är att ta till strid, att inte acceptera det ovärdiga underordnandet för att integrera Haiti med Latinamerikas kamp. Imperiets svar mot det segerrika slavupproret 1804 var att isolera landet helt och hållet från kontinenten, en isolering som vi ännu inte har lyckats att ta oss ur. Därför måste vi arbeta hårt för att återknyta Haiti med folkens kamp i Latinamerika.

HUR KUNDE KATASTROFEN den 12 januari anta så enorma dimensioner den gjorde? undrar jag. Och Camille Chalmers säger att svaret framför allt ska ses i de sociala strukturerna, exploateringen, polariseringen och det statliga våldet mot det haitiska folket.

– För att komma ur krisen måste dessa strukturella defekter ersättas, ägarkoncentrationen måste brytas, en genomgripande jord- och stads&bostadreform genomföras. Rätten till vatten, mat, tak, utbildning och hälsovård är fundamentala krav som måste stå i förgrunden.

– Men det är helt nödvändigt, om vi vill skapa ett Nytt Haiti, att skapa nya politiska och sociala krafter. Dessvärre har vi en politisk klass som är totalt underordnad Imperiets diktat. I visionen av en ny nation så tittar den mer mot Washington än inåt i sitt eget land. Därför måste vi främja framväxten av ny folklig politisk kraft och uttryck, understryker Camille Chalmers.

– Vi vet inte vilken profil dessa politiska krafter kommer att anta men vår målsättning är att processen ska föra samman den massiva opposition som växte fram efter störtandet av diktaturen Jean Duvalier 1986. I dag är den starkt splittrad för Imperiet lyckades framgångsrikt splittra den med olika metoder. Vår målsättning med ett Folkens Parlament är att upprätta en strategisk enighet för framväxten av ett starkt politiskt maktalternativ.

CAMILLE CHALMERS OCH PAPDA har kritiserats starkt för att ha krävt president Jean-Bertrand Aristides omedelbara avgång 2004, samtidigt som de förkastade varje form av utländsk intervention i Haiti. USA-invasionen 2004 som stöddes av Frankrike och Canada krossade alla haitiska politiska alternativ.

– Aristide växte fram som ett autentiskt folkligt alternativ och vann valet 1990 överlägset. Men redan efter några månader insåg vi att den enorma uppslutningen kring personen Aristide inte innebar ett politiskt projekt. Mycket vacklan, förvirring och obeslutsamhet blev följden. Trots det genomfördes flera viktiga reformer och svaret på det blev en brutal blodig statskupp. Statskuppens mål var att slå sönder den starka folkliga rörelse som hade vuxit fram kring Aristide.

– Efter tre år i exil återvände Aristide med en annan vision och politiskt projekt. USA och IMF påtvingade Haiti ett strukturprogram i ett läge där de politiska styrkeförhållandena hade förändrats markant. Folkrörelsen var sönderslagen och de viktigaste politiska ledarna hade av USA erbjudits exil och andra förmåner. Aristide fann sig därför mer eller mindre ensam och på den andra sidan hade han Imperiet och den inhemska oligarkin som motståndare.

– Aristides tre presidentperioder var alla väldigt olika och han begick flera misstag. De (USA, IMF, m.fl.) införde ett ekonomiskt embargo mot Haiti 2002-2003. Men Aristide mobiliserade aldrig folket som ett politiskt svar mot embargot eller kontrade med politiska strukturella reformer. I stället genomförde han flera ekonomiska och finansiella beslut som liberaliserade handeln, öppnade den haitiska marknaden för de transnationella företagen, ett beslut som blev förödande för det haitiska jordbruket. Aristide förlorade kontakten med sin politiska och sociala bas och det är denna fråga som det nya Folkparlamentet måste övervinna.

BARA NÅGRA VECKOR innan intervjun i Port-au-Prince genomfördes under FN:s regi i USA en “givarkonferens”, som bara namnet antyder en förnedring av nationen Haiti.

– Vi haitier kände och känner en stor indignation. Sedan 2005 har en rad “givarkonferenser” genomförts och det har naturligtvis inte haft något som helst resultat för Haitis folk. Psuedogenerosititeten känner inga gränser. Många gånger utbetalas inte ens dessa pengar. I april 2009 genomfördes en givarkonferens i Washington under överinseende av Bill Clinton och Världsbankens chef som lovade 400 miljoner dollar. Den 12 januari 2010 hade de endast utbetalat 72 av dessa 400 miljoner dollar. Det är mer en massmediashow än reella uttryck i verkligheten.

– Massmedia gjorde stort väsen av beslutet i USA:s kongress om att under en tioårsperiod utbetala 2,4 miljarder dollar till Haiti. Men de uppgav inte, att av de 2.4 miljarder dollarna utbetalades en tredjedel, men inte till Haiti utan till USA:s armé för sin “humanitära intervention” efter den 12 januari.

– Sarkozy kom hit och lovade 346 miljoner dollar i katastrofhjälp men i den summan drog han av Haitis utlandsskuld till Frankrike och den disponibla summan blev till slut bara 140 miljoner dollar.

– En nyligen publicerad ekonomisk rapport om haitierna som lever och arbetar i USA, visar att dessa tillför USA:s BNP 21 miljarder dollar per år. Den federala skatt som de betalar till statskassan uppgår till sju miljarder dollar per år. Och så är det för de flesta länderna i Syd, de tillför Nord rikedomar och mänskligt kapitalflykt i form av läkare med flera yrken som rekryteras till Nord och på så sätt förhindrar att landet utvecklas.

– Imperialismens agerande är en verklig skam. Ett hundratjugofem fartyg angjorde Haiti efter den 12 januari. Av dessa var fyra från USA och ett av dessa var ett fartygssjukhus. De tre övriga var jättelika krigsfartyg som dessutom var kärnvapenutrustade. Det är viktigt att folken i världen får veta att USA:s svar på tragedin den 12 januari var kärnvapen. Det innebar att de förhindrade en verklig effektiv hjälp via USA:s kontroll av hamnen i Port-au-Prince. Under två dagar förhindrade de ett franskt krigsfartyg med sjukvårdshelikoptrar, venezuelanska och kubanska flygplan att landa eftersom flygplatsen hade ockuperats av USA:s krigsflyg. Därför accepterar Haitis folk inga militära USA-baser eller den pågående militariseringen i skuggan av den haitiska krisen.

EFTER FYRA DAGAR i Haiti tar jag bussen till Dominikanska republiken men återvänder bara efter två dagar till gränsen till Haiti. Hundratals personer från grannlandet, som den 28 april 1965 invaderades men aldrig blev militärt besegrade av de 42.000 Gröna Baskrarna, genomför en solidaritetsaktion med Haitis folk och mot USA:s militarisering av Latinamerika och Karibien.

Det är 45 år sedan invasionen av Dominikanska republiken och Narciso Conde, som deltog i det framgångsrika väpnade upproret den 24 april 1965 i Santo Domingo mot militärdiktaturen, säger att “historien upprepar sig nu om vi inte sätter stopp för USA:s krigsplaner i Latinamerika och Karibien”.

Dick Emanuelsson

FAKTA HAITI

République d'Haïti Repiblik Ayiti

Huvudstad: Port-au-Prince som innan jordbävningen den 12 januari hade 2,6 miljoner invånare. 600.000 lämnade staden och 200.000 personer dog i tragedin.

Språk: Franska, haitisk kreol.

President: René Préval

Självständighetsdag: 1 januari efter befrielsekriget mot de franska kolonisatörerna som besegrades den 1 januari 1804.

Yta: 27 065 km².

Folkmängd: 9 923 243 (2009).

BNP: 1 317 dollar per capita.

Källa: Wikipedia

PAPDA, en bakgrund

 

PAPDA bildades 1995 och den främsta uppgiften var att studera och förstå globaliseringens väsen och dess konsekvenser för Haiti.

De nuvarande uppgifterna är att förklara och informera befolkningen om innehållet och konsekvenserna i den haitianska politiken, kritisera den men även lägga fram alternativa förslag som har utarbetats med människorna som bygger på deras egna erfarenheter, framgångar och misslyckanden.

Organisationen sätter fyra uppgifter i förgrunden: Utlandsskulden, nationell livsmedelsförsörjning, ett folkligt aktivt demokratiskt deltagande och integration med Latinamerika och Karibien.

Inom PAPDA återfinns feminister, miljöaktivister, ungdoms- och bondeorganisationer som försöker komplettera deras visioner och förslag för ett aktigt deltagande i utvecklingen.

Haitisk folkledare: ”Haiti reser sig mot nykolonialiseringen”

"För ett Fritt ochSuveränt Haiti-11 år av ockupation (FN-styrkorna). Nu räcker det, Ut från haiti!" är miljoner haitianers krav mot både FN och framför allt USA som har intresse av gruvsektorn i landet med guldfyndigheter.

Haitisk folkledare i Flamman (2016, då tidningen fortfarande hade en antiimperialistisk karaktär):

”Haiti reser sig mot nykolonialiseringen”

Av Dick Emanuelsson

Audio: https://app.box.com/s/p7bxs5ecrgo6p3i05sxhvm4cv6v5kvut

TEGUCIGALPA-PUERTO PRINCIPE / JANUARI 2016 / Sedan slutet av november förra året har hundratusentals haitier protesterat mot det utbredda valfusket i presidentvalet den 20 oktober 2015 och den utländska inblandningen. USA och EU blundar för valfusket och vill se den sittande presidentens kandidat på presidentposten.

Det menar Camille Chalmers, en av de sociala folkledarna i protesterna på Haiti i en exklusiv intervju för Flamman.

Camille Chalmers, med bostadsområden från huvudstaden Puerto Principe i ryggen. Han säger att folket i de fattiga områdena organiserar sig och inte kommer tillåta att oligarkin och USA ska fortsätta diktera politiken på Haiti som de gjort sedan USA-invasionen för elva år sedan. Foto: Dick Emanuelsson

– Folket har reagerat inför en helt oacceptabel valprocess. I princip är det en repetition vad som utspelades 2010-2011 när USA, OEA (de Amerikanska Staternas Organisation) och EU tillsatte en president som i verkligheten valdes i en motbjudande manipulerad valrörelse. Det skapades ett stort misstroende mot det den statliga valapparaten. Till det ska vi lägga fem års regeringsstyre som satte konstitutionen från 1987 ur spel.

I bakgrunden är det som vanligt USA som drar i tåtarna, menar Chalmers.

– Denna allvarliga politiska kris har sina rötter, inte bara i det starka beroendet till USA. Krisen förvärrades av elva års närvaro av (FN-organet) MINUSTH. Det påtvingades Haiti med förevändningen att förstärka de demokratiska institutionerna, men vad MINUSTAH gjorde var försvaga dem. De upprättade en fullständigt kontraproduktiv allians med de mest konservativa krafterna i landet, med oligarkin som hyser ett djupt hat mot demokratin och kan inte fungera i en normal demokrati.

USA-ambassaden i Honduras

En honduran som protesterade mot militärkuppen 2009
har slagits blodig. USA-ambassaden låg bakom statskuppen.

När liberalen Manuel Zelaya valdes till president i Honduras och tillträdde ämbetet i januari 2006, fick han dagen efter besök av USA-ambassadören. Denne överlämnade ett kuvert med en lista över den regeringsministär som State Departement ville se regera Honduras de kommande fyra åren. Zelaya tackade för brevet men sa nej. Efter att ha fördubblat minimilönerna, anslutit landet till Petrocaribe och ALBA genomförde militären sin 8:e statskupp som välsignades av högsta domstolen och tvåpartisystemets Nationalister och Liberaler i kongressen. Hillary Clinton, dåvarande utrikesminister 2009 införde inte ens importförbud på honduranska exportvaror till USA.

Haiti är en parallell, menar Chalmers där USA, med sina 33 investerade miljoner dollar i presidentvalet, vill se en politik som motsvarar USA:s intressen i Haiti.

– Valen genomfördes på grund av att den avgående regeringen hyser en nostalgi för Duvalierepoken och försöker plädera för inrättandet av en smygande diktatur med en sofistikerad auktoritär regim som är motsatsen till de demokratiska erövringarna som folket uppnådde åren efter 1986.

Det året störtades `Baby Doc´, Jean-Claude Duvalier, son till diktatorn `Papa Doc´, François Duvalier som styrde Haiti med järnhand och militärlagar från 1957-1971 av folket.

`Papa Doc´, François Duvalier.

Folkmassornas krav

Statspropgandan som backades upp av USA och medierna förfäktade att den andra valomgången den 24 januari borde genomföras. Valpropagandan var aggressiv. Alla statens resurser användes i valkampanjen så som Radio, TV, ministeriernas fordon och ekonomiska resurser utnyttjades av den officielle kandidaten.

– Detta provocerade ett allmänt avståndstagande och indignation hos folket. Därför intensifierades demonstrationerna i Puerto Principe och den 11 januari gick tiotusentals människor ut på gatorna. Kraven var och är:

• Uppskjutning av valen den 24 januari.
• Annullerande av valprocessen.
• President Martelly måste lämna in den 7 februari.
• En omräkning och undersökning av de avlagda rösterna i presidentvalet i oktober 2015.
• Bildande av en provisorisk övergångsregering.         
  
 

– President Michel Martelly har från första dagen på presidentposten fått stöd av det internationella samfundet som applåderade hans fem år vid makten trots författningsvridliga beslut. Det tillsattes en Valtribunal som stod helt under regeringens kontroll. Valtribunalen instruerades och kontrollerades fullständigt av oligarkin och den nuvarande regeringen. Den försökte påtvinga sin egen presidentkandidat som är Jovenel Moïse, en exportör av bananer till den europeiska marknaden men som helt saknade politisk erfarenhet och var ett okänt kort i landet.

Valfusket i siffror

Frances Robles, reporter för New York Times beskrev i ett illustrativt reportage om det utbredda valfusket och tog som exempel en kandidat i valet till Nationalförsamlingen i augusti 2015, Gerald Jean. När en rivaliserande kandidat ifrågasatte hans valseger började ledamöter av det Högsta Valrådet att kräva mutor, för att fastställa Jeans seger. Det överenskomna priset slutade på 24.900 dollar. När en motkandidat gav ett högre bud gick segern till denne varvid Jean blev förbannad och gick ut offentligt och till och med visade upp kvittot från banken på den insatta mutsumman. Skandalen blev ett faktum och två ledamöter i Valtribunalen hade inget annat val än att avgå.

– President Martelly beslöt att tillsätta en kommission för att göra en utvärdering av valprocessen. Den fick tre dagar på sig för att utreda och framställa rapporten. Oppositionen accepterade inte personerna som utsågs, fortsätter Chalmers.

Valet i oktober 2015 hade bara 20 procents valdeltagande.

Men trots det blev rapporten ett dråpslag mot valets legitimitet. Kommissionen utredde 15 procent av valprotokollen som hade registrerats i presidentvalet. Bara åtta (8) procent av dessa var korrekta. I slutrapporten presenterades följande sammanfattning:

•  Mer än 57 % av de räknade rösterna hade inte undertecknats av väljaren på vallängderna.
• Mer än 30 % av de räknade rösterna hade ingen anknytning till en id-handling.
• Mer än 46 % av siffrorna som återgavs på valprotokollen var falska.
• Mer än 43 % av de kontrollerade valprotokollen hade uppgifter som hade strukits eller uppvisade förändringar av siffrorna.

Valprotokoll inte undertecknade av de ansvariga eller felaktigt sammanställt på grund av fusket.

·          

Det internationella samspelet

OAS försäkrade att organisationen hade genomfört sitt observatörsuppdrag med en rigorös vetenskaplig metod med en snabbräkning och gav sitt stöd till valresultatet, uppgav Gerardo Delcaza, chef för OAS:s observatörsenhet till pressen.

En ansvarig för USA:s regering sa å sin sida att landet hade 1700 valobservatörer på plats och att de inte hade upptäckt några som helst problem som de haitiska rättighetsgrupperna hade påpekat. USA-observatörerna kritiserades starkt för sin inblandning som bland annat uttrycktes i att de i radion stödde och legitimerade valet innan ens det Centrala Valrådet hade avslutat sitt arbete, en händelse som upprepar sig i varje land där den USA-stödda kandidaten vinner.

– Men den 22 januari tvingades det Centrala Valrådet konstatera att det var omöjligt att organisera den andra valomgången i presidentvalet, trots de internationella påtryckningarna och trots president Martelly påstående om motsatsen. Nu har vi ett politiskt vakuum för valkalendern säger att presidentmandatet upphör den 7 februari och det står helt klart att vi inte kommer ha en vald president. Just nu pågår det intensiva förhandlingar om hur de kommande månaderna ska gestalta sig.

USA-militär i FN-fordon på Haiti.

Två antagonistiska politiska projekt

Chalmers säger att USA pressar på för en snabb andra valomgång. Den folkliga sociala rörelsen i Haiti, organiserad i en paraplyorganisation, G8, menar att det behövs mer tid och under tiden bör en provisorisk övergångsregering bildas som förbereder en rad snabba reformer.

– Det centrala valrådet måste saneras och omstruktureras för att kunna genomföra hederliga och trovärdiga val. Två olika politiska projekt konfronteras just nu. Det ena omfattas av majoriteten av folket som har slagits sedan 1986 för att bygga upp demokratiska statliga institutioner.

– Det andra är en re-kolonialisering av landet som ackompanjeras av den militära ockupationen av Haiti, ett fullständigt brutalt och oacceptabelt projekt. Under de senaste fem åren försökte de att införa en ny ekonomisk politik med målet att ta över landets naturresurser och gynna USA:s och Canadas transnationella företag. Det pågår en aggressiv offensiv för att ta kontrollen över gruvsektorn för att öppna en exploatering i dagbrott av guldfyndigheter. Skattefria zoner ska upprättas för textilindustri och jordbruk. Andra projekt är lyxturism.

– Det haitiska folket har gått till offensiv för att Haiti återigen bli suveränt.

”NED MED OAS”!

Sa Camille Chalmers förra veckan. Dagen efter uppgav president Michel Martelly att han inte skulle lämna in presidentposten den 7 februari, uppenbart pressad av USA med motiveringen att det då skulle uppstå kaos.

"Karibiens Pirater", FN och OAS.

Luis Almagro, OAS´s "socialistiske" generalsekreterare. Che Guevara karaktäriserade OAS som "USA:s Ministerium för Koloniala Frågor". Och i den rollen har den uruguanske socialdemokraten iklätt sig, en parallell till den norske "socialisten" Jan Stoltenberg, Natos generalsekreterare som administrerar USA:s folkmords- och erövringskrig i världen. Men i Haiti är varken Amagro eller Stoltenberg välkomna.

I fredags dödades i protesterna ytterligare haitier. Regimen känner den ökande pressen och regeringens informationsminister Mario Dupuy sa i lördags att Haiti löper risken av en utländsk intervention om oppositionen fortsätter sina våldsamma protester och inte går med på en överenskommelse om att välja en ny president. I fredags förra veckan uttalade även FN:s säkerhetsråd sin oro över den politiska krisen i Haiti.

Men det som ökade protesterna och indignationen hos det haitiska folket var OAS´ beslut att skicka en delegation på inbjudan av landets president för att ”hjälpa till i den nationella dialogen”, ett beslut som fördömdes av protesterna där banderoller med texten; ”NED MED OAS”! kunde läsas.

– Tiden har kommit för att vi tar ödet för vårt land i våra egna händer, efter 212 år av förstörelse. OAS har alltid varit inblandade i dessa konflikter, sa den haitiske studenten Joenson Versailles till tevekanalen TeleSur.

Dick Emanuelsson

Läs Dick Emanuelssons reportage från Haiti månaderna efter jordbävningen 2010 då 316.000 människor miste livet:

Haiti: vad reser sig ur ruinerna?

http://www.flamman.se/haiti-vad-reser-sig-ur-ruinerna